Om ca 9 timmar lyfter planet mot London.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva kanslorna inom mig..
Jag ar stolt over mig sjalv som klarat ett ar i USA!
Jag kanner lycka over att komma hem, for att fa traffa alla och riktigt kunna vara bara Ida igen..
Just nu ar jag faktiskt inte ledsen over att lamna familjen Luczak, men jag vet att jag snart kommer att kanna ett stort tomrum efter dem. Jag kommer att sakna Mary Grace dramaaktioner, Sophies tokerier och Anthonys skrytande. Jag kommer att sakna Matt, som jag alltid kan prata med allt om och Katies narvaro.
I onsdags fick jag fin tarta och avskedskramar av familjen, samt grannarna Patel och nagra av barnens kusiner. Anna kom over ocksa, det var mycket trevligt. Jag fick ett jattefint halsband av familjen, med ett peacetecken och ett hjarta.
Nu kan jag bara ta det luuugnt.. ar fardigpackad och klar, vantar bara pa att dagen ska ga sa att jag kan aka hem. Det ska bli saaa underbart att traffa pappa igen! Jag langtar jattemycket :)
Sjalvklart efter alla andra ocksa. Men pappa ar ju alltid pappa, det vet aven ni.
Sjalvklart efter alla andra ocksa. Men pappa ar ju alltid pappa, det vet aven ni.
Ja.. Jag har val inte sa mycket mer att skriva. Jag kommer nog att fortsatta att blogga ibland, lite nu och da.. for att halla alla er som bor lite langre bort uppdaterade om mitt lage hemma i Sverige.
