Chicago och jag, Ida.

Idag ar det var i luften. Det ar varmt, det luktar jord och solen glittrar i snon.
Det kanns fint och bra, jag hoppas varmen ar har for att stanna. Vinter i all ara, denna vinter ar en av de finaste jag varit om nar det galler vader, men nar vardbarnen vill gora allt utom att ga ut for att vadret ar "for kallt" sa langtar man efter varen och alla blommor. Det kanns som att dagarna kommer ga fortare sa snart graset ar har, och snart sa kommer man att fraga sig var manaderna tog vagen...

Pa sondag ar det min fodelsedag. Som Matt sa; It's your last time to turn teen.. Do you feel depressed?
Visst gor jag det. Deprimerad och lycklig, pa samma gang. Vad stor jag har blivit! Det ar dags att fatta beslut, planera vad som ska bli av mig under resten av mitt liv. Ah, en del av mig vill vara sexton igen, haha, ga i gymnasiet och vara sadar oskyldigt osmart pa nagot satt. I och for sig ar jag val fortfarande oskyldigt osmart, men nu kan jag inte langre skylla pa att jag ar liten. Jag gar ju till och med pa College! Jamarns, det trodde jag aldrig om mig sjalv. Filosofi och Politik.. Ar det verkligen jag?

Visst tycker jag om de amnen jag laser. Det ar saker som intresserar mig, och jag kan faktiskt sjalv tillagga saker i vara klassdiskussioner.. Men ibland tanker jag att det vore mer jag att ta en kurs i nagot annat.. Kanske musik, for det kan man forvanta sig av mig.. Eller Engelska, for det kan jag behova nar det kommer till grammatik.. Eller kanske borde jag ta "Education" eftersom jag har funderingar pa att bli gymnasielarare.. Gymnasielarare vore fint, roligt och bra. Jag tror jag skulle bli en bra larare. Alla kanske inte haller med mig, men jag tror pa mig sjalv. Ena dagen kanner jag att jag bestamt mig, men nasta dag tycker jag att det kanns helt fel. Da vill jag bli brandman eller ambulanssjukvardare sa jag far uppleva aventyr och spela hjalte. Vad tuff jag skulle vara! Och vad bra jag skulle klara mig! Sa gar jag och lagger mig pa kvallen och tanker att 'jajjamen, det ska jag minsann bli!'.. Sa vaknar jag pa morgonen och tanker att nej fy fabian vad jobbigt. Sa kommer jag pa nya yrken som skulle vara spannande. Kanske pilot, eller diplomat? Eller busschauffor, tagkonduktor eller bonde? Eller Tradgardsmastare. Ga och pata i rabatter och buskar, plantera trad och bara mysa. Vad fint det skulle vara..

Sa tanker jag att det ar spannande med livet, och hur jag tanker och fungerar. Den del av mig som vill vara 16 igen, leva om gymnasietiden och kanske stanna i den foralltid, ar radd for framtiden och osakerheten den for med sig. Den delen ar radd for naturkatastrofer, global warming, krig, svalt, girighet och allt vad ondska heter. Den delen ar radd for att vi inte kommer att klara av de utmaningar som knackar oss pa axeln. Den delen ar radd att det finns for manga av oss dar ute som inte orkar hoppas, som har gett upp...

Sa tanker jag pa den del av mig som tycker det ar underbart att bli aldre, som lar av varje dag och fortfarande forstar att jag ar ung och fri. Den delen av mig tycker det ar spannande med framtiden och ovissheten. Tycker om att jag annu har chansen att gora vad jag vill, bli vad jag vill. Den delen ser med hopp pa framtiden, tror pa manniskan och hennes kraft att forandra och fornya, forbattra och bygga upp. Den delen av mig ar hoppfull och full av liv. Den delen av mig hjalper mig att overvinna radslan for framtiden. Jag kommer att klara mig, mitt liv ar - och kommer att fortsatta vara - fantastiskt.