Om en och en halv timme

hamtar en "Supershuttle" mig. Det ar som en taxi, fast anda inte. Typ. Liksom. Bah. EVER!
I vilket fall som helst ar jag glad att jag kunde fa en sadan att komma hit och hamta mig, ta mig till flygplatsen pa bara ca 30 minuter - for endast 35 dollar!
Hade jag inte haft den mojligheten hade jag varit pa flygplatsen klockan 6 imorse.
Men,.. Nu slipper jag det :)

Yeah, snart ska jag ga ner och ata frukost och saga hej da till barnen. Det kanns lite konstigt, jag hoppas inte de blir allt for ledsna.. De verkar faktiskt gilla mig, och James vill alltid kramas nu nar han kommit pa att det ar battre an att skrika at mig. Hm.. Ja.. Jag kommer nog sakna dem lite, faktiskt.

Fast jag ar valdigt exalterad! Ah, idag far jag traffa den nya familjen och allt kanns toppen! Har sa mycket att se framemot - Arlington Heights, Chicago, Halloween, Harry Potter (haha, ja, jag ar en tont), Long Grove och en massa andra saker! Men framforallt Petter. Imorgon, da ses vi.. Iiiiihh!
Och jag kan inte hjalpa att jag har forvantningar pa den nya familjen, de verkar ju toppen. Man sager mig att jag inte sak forvanta mig nagot utan bara se detta som ett jobb, men det ar ju sa mycket mer an bara det. Att bo i en annan familj blir ju hela ens liv, sa att ta det enbart som ett jobb tycker inte jag ar ratt, varken mot familjen man bor i eller mot sig sjalv. Jag kan inte bo i en familj och spela en roll, jag vill bara vara jag. Och jag hoppas hellre, och ar glad under tiden jag hoppas, an att ga runt som en zombie.. Battre att jag blir besviken da, tanker jag, an att inte kanna nagonting alls.